Varning för skitsnack


Precis som alla andra helger så sa det bara swisch så var det måndag igen. Om ändå veckorna gick lika fort...

I torsdagskväll började vi ge Carisma den mjölkfria ersättningen och hann givetvis inte märka någon skillnad förän på fredagen då hon trots lite magknip var lugnare än vanligt. På lördagen var hon som en helt annan bebis, lugn och harmonisk och det var knappt så att vi kände igen henne då hon inte grinade på hela dagen bortsett ifrån stunder som vilken bebis som helst hade sagt ifrån.

Hon låg nöjt och tittade, hade inte samma sugbehov och hela dagen flöt på. Vi började bli mer och mer övertygad om att det nog är så att hon inte tål mjölk och vi fick hopp om att kanske äntligen få njuta av våran bebis fullt ut och framför allt slippa se henne ha det så jobbigt men så blev det söndag morgon och vi var plötsligt tillbaka på ruta ett. Hon kved och grinade men jag hade förhoppningar om att det berodde på att hon inte hade bajsat på närmare två dygn eftersom hon är så trög i magen. Vi gick ut och busade med Emilio i snön och Carisma somnade i vagnen och när vi gick in igen och hon vaknade så kom den efterlängtade tvåan. Lugnet infann sig dock bara en kort stund innan hon var igång igen.

På kvällen skrek hon hysteriskt länge, länge, tystnade fram och åter för att sedan skrika igen. Paniken lös i ögonen och jag tyckte så synd om henne och vi visste inte längre vad vi skulle tro. Efter många om och men fick jag henne äntligen att somna i famnen och natten har bortsett ifrån lite stökande och bökande varit hyffsat lugn, morgonen lika så.

På förmiddagen ringde Lotta (BM) för att kolla hur det har gått och efter att ha avlagt rapport så är det bestämt att vi ska blanda den mjölkfria ersättningen med sempers och ge henne minifom för att se vad som händer fram tills på onsdag då vi ska höras igen då barnläkaren är på BVC.

Drygt två timmar efter det att vi hade lagt på bajsade Carisma andra dagen i rad, dessutom normal konsistens, löst med andra ord, något som inte har hänt på närmare en månad så någonting verkar ju ersättningen ha gjort. Det återstår att se hur dom här två dagarna kommer att se ut men nu slut på allt skitsnack, åtminstone för den här gången. På återseende

Go
Älskade lillasyster




Kommentarer
Postat av: mandraiin

Hahaha jaa kan hända men ja vet inte vad du pratar om ;)

2012-01-10 @ 22:13:34
URL: http://mandraiin.bloggplatsen.se
Postat av: mandraiin

Hmm.. Ja kan vara så faktiskt ;) Neej då, ja tror ja vet vad du pratar om och jepp helt från ingenstans vart de jag hade bestämt mig för att leva mitt liv med 45 katter (eller hundar) istället så hipsvips trillade jag dit, haha.

2012-01-11 @ 11:33:13
URL: http://mandraiin.bloggplatsen.se
Postat av: mandraiin

Jaa eller hur, de tankarna har ju kommit en eller två gånger faktiskt ;) Men se de blev inge celibat för dig inte, tänk så de kan ändras :P hehe. Ja de känns bra faktiskt, även fast de inte var min plan hade tänk vara själv och stå på egna ben men ja kan ju inte låta en sån chans som han gå förbi en när den kommer :D

2012-01-11 @ 15:13:49
URL: http://mandraiin.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!