Igårkväll på väg till sängen stannade jag till en extra stund vid Carisma och beundrade det jag såg, precis som jag brukar göra hos Emilio ibland. Det är något speciellt när dom sover. Hon var så fin där hon låg och sussade. Hon såg så lugn och fridfull ut med sin lite lätt öppna mun och nävarna tätt intill kinderna. Jag lyssnade till hennes små söta men lite hetsiga andetag ett slag innan jag bäddade om henne och gick och lade mig. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar dessa två underbara varelser. Jag blir så varm i hjärtat när jag tänker på hur tur jag har haft som har fått en sån fin familj som jag älskar över allting annat även om det är tufft ibland. Ni är allt för mig.