Måndag

 
Varför går helgerna så fort? Tänk om veckorna också hade swischa förbi på samma sätt men inte det. Samtidigt så går veckorna på något konstigt vis fortare nu när Emilio har börjat på dagis och jag måste faktiskt erkänna att det är väldigt skönt att lämna honom ett par timmar, speciellt när det sakta men säkert har börjat gå bättre. Mycket för att han är så intensiv här hemma och är på Carisma HELA tiden. Vissa dagar känns det inte som att man gör annat än att säga nä Emilio gör inte så, låt Carisma få vara med, ligg eller sitt inte på henne, nä du får inte slå henne, var snäll, kom så gör vi det här istället och så fortsätter det så. Syskonkärlek antar jag men fruktansvärt frustrerande att han aldrig ger upp. Jag och Carisma har det ofta väldigt mysigt, inte för att vi inte kan ha det mysigt när storebror också är hemma men det blir på ett annat sätt och det är kul med lite ensamtid med bara henne och hon får chansen att utforska lite mer, leka (och smaka) på grejer utan att ha någon som hänger över sig eller någon som tar hennes saker. Inte nog med det så hinner man konstigt nog med lite mer.
 
Måndag idag i alla fall vilket innebär ledigt från dagis för Emilio. Förmiddagen har väl till största del varit som jag beskrev ovan men någon stund här och var så har det gått riktigt bra. Dom kan faktiskt vistas i samma rum, vid samma sak, glada och nöjda också ;)
 
Idag ställde sig Carisma upp för första gången när hon och Emilio pysslade på vid gåbandet. När jag fick se det så fick jag lite brottom dit och när hon fick se att jag kom så släppte hon ena handen och vred sig för att titta på mig med ett stort leende, titta mamma vad jag kan! Vid lunchtid drog hon sig upp mot en stol men fötterna gled samtidigt in under stolen så hade jag inte varit med och mer eller mindre fångat henne så hade det kunnat gå illa för lillknoppen. Usch nu börjas det igen. Det är visserligen roligt att dom utvecklas men samtidigt jobbigt att måsta gå med nerverna på utsidan, speciellt när man som Carisma verkar tro att man är stadigare och har mer skills än vad i själva verket har. Helt klart bland dom jobbigaste perioderna när Emilio var liten också.
 
Men nu vänner ska jag passa på att luta mig tillbaka en stund. Hör och häpna så bjuder dom på en lugn stund för mamma idag. Hur länge är en helt annan historia.
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Viktoria

Hej igen :)
Ja jag har hunnit med några vändor runt om landet. Nu jobb jag i Överkalix sedan drygt ett år tillbaka o trivs superbra! Så jag veckopendlar alltså mellan Boden och Öxk, vilket faktiskt funkar ganska bra trots de tråkiga vägarna.
Kul att höra att det är bra med dig! Hör gärna av dig om du har vägarna förbi!

2012-10-02 @ 22:52:05
URL: http://www.ponykid.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

lilledu

Välkommen till min blogg!


Mitt namn är Sandra och jag älskar när livet leker och allt annat som förgyller vardagen. En tidig Junimorgon 2010 fick jag tillsammans med min sambo vårt första barn- en helt perfekt son.

I November 2011 var vi med om livets mirakel igen. Emilio blev storebror till lillasyster Carisma.

Här i bloggen skriver jag om allt som faller mig in. Allt från ytligheter till djupare tankar till vad som händer med våra småtroll.

Kom ihåg att livet är en gåva och att uppskatta varandra, vardagen och nuet är viktigt!

Hoppas ni gillar den. Enjoy!