Bara för att jag tyckte att det var tyst och konstigt igår och jag inte riktigt kunde förmå mig att njuta av lugnet som det så fint heter betyder det ju inte att jag inte tycker att barnen ska få vara friska och få vara på dagis och ha roligt, framför allt nu när det går så himla bra att lämna dom och man faktiskt hämtar hem två glada barn till skillnad från tidigare. Det känns så himla kul och framför allt på tiden! Men idag får jag äta upp mina ord. Jag hade mer än gärna lagt ner huvudet på kudden en stund under tiden dom normalt sätt skulle ha varit på dagis men idag är dom istället hemma då Carisma blev hängig under gårkvällen :( Natten har varit jobbig för henne och det har inneburit många vakna timmar och vändor upp från sängen för min del. Halv fem vaknade hon med världens skrik och tre sekunder senare stod även Emilio i hallen och jag kände för att gräva ner mig då huvudvärken var ett faktum. Han har börja stiga upp lite när som helst och tror att det är morgon och är helt inställd på att sätta sig och se barntv och när man säger att det inte är morgon resulterar det i en ihopknipt mun, snyft och protster. På morgon vaknade han visserligen av att Carisma skrek men det kunde han lika gärna ha gjort i alla fall. Men, peppar, peppar så somnade han om efter att jag med bestämda steg traskat tillbaka med honom till sängen och muttrat lite åt honom att nu var det minsann bara att han sov en stund till och att han inte ens skulle fundera på att stiga upp. Det trodde jag aldrig. Det brukar aldrig funka när han vaknar mot morgonsidan, bara mitt i natten även om det kan ta sin lilla tid.

 

Nästa gång han vaknade var klockan strax innan halv sju och Carisma lyckades efter många om och men också somna om och sov till strax innan 8. Hon var rosig och vimmelkantig när jag lyfte upp henne från sängen och tippade genast omkull då jag satte ner henne i våran säng för att kunna bädda. Jag satt mig vid henne och strök henne i håret och sa att det var trist att hon hade blivit sjuk och att vi givetvis inte kunde fara till dagis idag och hon blev jätte ledsen där hon låg och knappt orkade röra sig. Stackars lillhjärtat som så gärna ville men med över 39 i feber så var hon ändå snabbt med på noterna om att vi skulle bli hemma. Nu ligger hon bredvid mig i soffan och sover. Jag hoppas det går mot det bättre snart. Kanske, men bara kanske kan hon ta brorsan i handen och gå till dagis i morgon igen. Det återstår att se.