Gång på gång missköter jag bloggandet. Följ mig istället på Instagram- sandra.sundkvist 

 

 

 

 

Idag har våran lilla STORA kille blivit 4 år! Vart tar åren vägen?

 

 

 

 

 

 

 

Efter att ha blivit introducerad på Depends gellack som är så "hett" just nu så är jag fast i träsket själv. Jag hade glömt bort hur kul det faktiskt är med fina fräscha naglar och tametusan, det sitter mot alla odds, även för en förfallen tvåbarnsmorsa som fixar och donar, torkar smårumpor och tvättar händerna si så där 300 gånger om dagen. Jag måste medge att jag var skeptisk till en början men nu är jag överbevisad. Det är snarare så att man efter en och en halv vecka börjar tycka att det skulle vara kul med någonting nytt än att det inte sitter. Vanliga lack släng er i väggen! Det finns varken tid, ork eller lust att måla naglarna varannan dag för att hålla det snyggt och nu slipper jag. Jag kunde inte hålla mig från att köpa startkittet tidigare i veckan och igår blev det premiärmålning. Jag måste bara öva mig på att måla. Jag har minst sagt tappat stinget. Sådana pipinetta ting som att måla naglarna var det inte igår man höll på men det ger sig väl. Färgen får vänta till nästa gång. Först ut blev en fransk manikyr. Inte perfekt men helt okej :)

 

 

 

Den där bacillen jag pratade om rotade sig självklart ordentligt-suck! Det har varit en riktigt tung dag idag. Bråkande ungar, världens huvudvärk och feber är ingen vidare kombination. Ont i bröstet/revbenen har jag också fått av den här förbaskade hostan :-( Låt mig må bättre i morgon. Då vet ni vart ni har mig- i soffan!

 

 

 

 

Valborgsmässoafton firades med trevligt sällskap, grillning och sjövilda ungar. En mycket trevlig kväll som avrundades efter 22 då vi packade in oss i bilen med nattklara barn och påbörjade färden hemåt på dryga 50 minuter. Väl hemma bar vi in barnen som fortsatte sova i sina sängar medan jag och P landade i soffan en stund innan Johnblund tog över även för oss.

 

På morgon efter frukost kom traktorn för att sopa upp allt grus utanför (äntligen) så vi skyndade oss ut som åskådare och lite egen sopning. 

 

 

 

 

 

 

Jag har ju glömt berätta om våran duktiga tjej som blev stor över en natt. Den sk potträningen har gått över förväntan, så snabbt att jag knappt kan tro att det är sant. Om någon skulle ha sagt att fröken bestämd skulle bli så gott som blöjfri på mindre än en vecka så hade jag nog bett dom tänka om en gång till men det är faktiskt så det är efter endast två olyckor. Hon är helt otroligt duktig och säger till både när hon behöver göra nr 1 och nr 2 och finns det ingen potta tillgänglig så kirrar hon biffen på toaletten. Hon är så stolt och nöjd över sig själv för att inte tala om sina nyinköpta trosor. Att dom sedan må vara lite stora trots minsta storleken som går att hitta är en annan femma. Det är inte mycket till rumpa som håller upp dom men vi provar oss fram så att hon åtminstone ska slippa gå med kortläsaren framme hehe. 

 

 

 

Som rubriken lyder så har vi varit väldigt flitiga och hunnit med massor i helgen. Jag och P inledde med att gå ut och äta i fredagskväll då vi hade 6- årsdag. Därefter surrade vi med vänner fram till på småtimmarna.

 

Lördag morgon efter frukost inleddes storstädning av lägenheten. Det både dammsögs, skurades och torkades i varje hörn. Gardinerna åkte ner från fönstrena och grejer åkte ut för vädring på altanen. Efter lunch åkte vi ut på Storheden med Emma och Christoffer och avslutade med lite inhandling på coop. Vi blev bjuden på middag men min energi var i botten och vi avböjde erbjudandet och bestämde oss för att grilla på söndag istället.

 

Väl hemma slängde vi i oss lite snabbmat och trots att jag bara längtade efter att få lägga mig ner så kunde jag inte ignorera vårat lite halvfärdiga hem. Dynorna och kuddarna från soffan dammades och puffades, jag bäddade nya sängkläder i Emilios säng som var obäddad, dammsög lite till och sorterade tvätten. Därefter stupade jag i feber resten av kvällen.

 

Igår kändes det bättre igen och tvättstugan var bokad. Toaletten fick sig en rejäl omgång och våra gapande fönster fick sig nya gardiner. Omvandlingen var gjord och allt kändes rent, ljust och fräscht för att inte tala om den där lite nöjda känslan i kroppen som infann sig. Det är så otroligt skönt när allt är gjort och allt går så mycket lättare när man slipper leva i sin egen smuts upp till knäna. Nä riktigt så farligt kanske det inte brukar vara, inte ens i närheten men ni förstår vad jag menar.

 

På eftermiddagen trillade Emma och Christoffer in och det bjöds på årets premiärgrillning. Kött som var marinerat över natten, hemmagjorda klyftpotatisar, grillpepparsås, aioli, grillad majs och sallad. Mums va gott och för att inte tala om ett PERFEKT avslut på helgen! 

 

 

 

Tvättmaskinerna snurrar, i hallen står prylar från toaletten och blockerar vägen in till sovrummet. Det pågår för tillfället en busig upputsning av badrummet- kul tycker barnen!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kiss i pottan gånger 6, olyckor gånger 2, en stor, en liten och sist men inte minst den stora lasten gånger 2. Man kan inte annat än att bli lite stolt när det helt plötsligt börjar fungera :-) 

 

 

 

 

 

Carisma är hopplös när det gäller att göra vare sig det ena eller andra någon annanstans än i blöjan hur än man har försökt. Hon har totalvägrat och blivit hysterisk. Idag när vi kom hem från dagis tänkte jag att nu jäklar och tog av henne blöjan. Trots många försök, läsning av böcker och annat svammel så hände ingenting. Tillslut tog jag till fulknepet- MUTA. (Ni får ursäkta men jag kunde inte hålla mig) Hon satt en kort stund men utan resultat men hon skulle givetvis ha "belöningen" ändå och blev JÄTTEarg och skrek för full hals när hon inte fick. Jag upprepade vad vi hade kommit överens om och efter en stund när hon hade skrikit av sig så såg i ögonvrån hur hon började dra ner byxorna och började gå mot toan. 10 sekunder senare ropade hon att hon hade kissa och tametusan- TAADAAA!!! :) 

 

 

 

 

Antibiotikakuren börjar närma sig sitt slut, 3 dagar kvar och vi andra har tack och lov klarat oss från eländet. Emilio har haft si så där 3 prickar vilket är en fis i rymden i gemförelse med Carismas 100. Var inställd på dagis i veckan men det ena avlöser det andra- right! Jag fick feber i gårnatt vilket består men värst är för tillfället huvudvärken. Emilio som inte riktigt har återfått formen sedan han var sjuk har varit väldigt trött dom senaste dagarna, knappt ätit någonting och klagat på ont i öronen. Igår eftermiddag fick han också en släng med feber så idag och förmodligen resten av veckan är vi hemma och kurrerar oss då ordinarie personal är på kurs i slutet av veckan. Carisma duracellkanin är det förövrigt inget fel på (än så länge) och har minst sagt energi för en hel skock med ungar. Man kan just undra vad dom har tryckt ner för uppåtchack i pencilinen :-P

 

 

 

 

Som rubriken säger så blev resultatet av gårdagens besök på VC en 10 dagars antibiotikakur för Carisma. Min diagnos stämde om än den inte var av det typiska slaget då den är väldigt utspridd. Distriktssköterskan som först tittade på henne skakade direkt på huvudet när jag sa vad jag trodde att det var och pratade på om en massa andra prickar men sa att hon inte kunde säga säkert vad det var men att det nog var virusrelaterat och att det inte går att behandla. NOG!? tänkte jag och låg på henne och sa att vi gärna vill kunna återgå till det "normala" snart och att vi inte har särskilt stor lust att ha eländet fram till midsommar. En kort stund senare gick hon och hämta jourläkaren som bekräftade mina misstankar så fort hon kom in i rummet, två sekunder senare printade hon ner vad hon vägde på en lapp och gick iväg för att skriva ut medicinen. Tack och lov för att jag inte nöjde mig det sköterskans luddiga svar. Ännu mer tacksamt är att medicinen slinker ner utan problem med lite glass som belöning. Långt ifrån dom 40 minuter som det kunde ta när Emilio åt antibiotika.

 

Vi försöker roa oss så gott det går här hemma, varvat med lite mindre roande arbete i tvättstugan då det blir hemskt mycket tvättande när man ska byta kläder, handdukar, sängkläder etc varje dag för att minska smittspridning vilket vi förstås gör allt vi kan för att undvika.

 

Bjuder på en bild på stundens hitta på. Emilio hade så bråttom till jobbet att han inte hann få på sig några kläder. Den prickiga assistenten slängde han med på flaket ;)

 

 

 

Igårkväll knackade febern på dörren igen. Den här gången hos Emilio. Idag är han fortsatt hängig och han har hittils sovit mest hela tiden för att vara vaken och ojja sig mellan varven. Han är så söt när han med sina rosiga kinder och trötta ögon åtminstone gör ett försök till att "vara med" en stund om än liggandes i soffan. Just nu är han vaken och ligger och ser på Dumma Mej.

 

Inte nog med det så har vi en för tillfället sovande lillasyster med misstänka svinkoppor. Jag är inte säker men på morgon hade hon lite prickar på kroppen som jag först tänkte var virusprickar eftersom hon har varit förkyld ganska länge nu men sen när hon tog ut tutten ur munnen så gömdes där några andra prickar som ser misstänkta ut, mest bara för att jag vet att det har gått på dagis. Återstår att se hur det artar sig. 

 

Ja det var en liten lördagsuppdatering från oss. På återseende!